Barnläkare och barnsjuksköterska tillkallades och var med under kjejsarsnittet för att ta emot bebisen  som kom med buller och brak fort som bare den skulle det gå.

Som tur var låg han ju ovanför spinae i bäckenet, så han var lätt att plocka upp ur min mage. Så här står det : pojke med asfyxi (syrebrist som fort kan leda till medvetslöshet eller döden) som succesivt blivit bättre. Fick ventileras i 2 minuter. Fick därefter spontan andning. Initiallt var han slapp och tagen. Fick näring genom naveln.

Bebisen på 3690 g och 52 cm fördes för observation till neoavdelningen där han ligger i några timmar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknar upp på postop och får reda på att jag fått en liten pojke som är pigg och mår bra. känner att spänningen och rädslan släpper och då börjar jag skaka i hela kroppen. Får lugnande för detta.

Erik och mamma kommer till mig och Erik ser så otroligt orolig ut. Han har ännu inte kunnat slappna av och vara glad för sin nyfödde son då han vart otroligt orolig för oss båda. Mamma är också orolig, men ngt lugnare då hon vet vad som sker runt omkring.

Jag får tillsist åka upp med ERik till neoavdelningen för att träffa vår lille son. När han kommer till oss har han sin lillamini tumme instoppad i munnen och är så otroligt vacker!!! Jag tar honom i min famn och det första jag säger är - Du ser då ut som en riktig liten Benjamin.Efter det orkar jag knappt hålla lillen i min famn även om jag ligger ner i en säng som de rullat upp mig i. Erik får ta över och vi blir inkörda till ett rum för läkarkontroll och prover av Benjamin. Där kan jag nästan inte hålla upp ögonen och jag minns att jag ber om ursäkt flera gånger för att jag inte orkar hålla mig vaken till läkaren.

Sedan får hela lilla familjen åka upp till BB, men Benjamin är ännu inte utskriver från neo.

På BB går det hyfsat bra. Erik tar hand om det mesta och jag ammar bara och ligger och sniffar på nybakt bebis.

Dags att komma upp ur sängen - AJJJJJ!!!!! Hela magen är upp och ner, slänger mig kring bm hals och kramar om hårt!! Smärta! Som tur var gick den värsta smärtan över sedan och jag klarade mig med de värktabletter jag fick. Tröttheten var däremot fortfarande irriterande nära i stort sätt hela tiden.

Svärmor fick komma upp till rummet och hälsa på. Var inte lätt att fixa in henne, men det gick.

Efter det kom mamma tillbaka med hela storfamiljen för att hälsa på lille Benjamin. Svärfar och hans tjej kikade också förbi. Jag blev nerkörd i rullstol till en annan våning där vi träffade dem.

Svärmor kom igen dagen efter och även några släktingar. Sedan rullade det på med lite besök ända tills vi blev utskrivna från neo och BB.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Dagen vi kom hem till Rävlanda igen var härlig till att börja med. Vi fick lite besök av mor och far och lillasyster Hanna. Natten var enormt påfrestande. Mjölken strömmade till i brösten och det var blött precis överallt. Fick ligga på handdukar i sängen. Hade svårt att ta mig upp ur sängen mm mm.

En del av storfamiljen kom förbi under dagen och hjälpte oss lite så jag och Erik skulle få sova en stund. Efter det började jag svettas något otrolit mycket. Kunde vrida ur min t-shirt som jag precis tagit på mig. Frågade mamma och syster om det skulle vara så här och jag fick svaret att det kunde det när amningen kom igång och så.

Men under kvällen blev det värre. Började känna stick och hugg i magen och tempen visade att jag hade nästan 39 graders feber. Ringde in till förlossningen som sa till oss att ringa akut in och åka in till akutmottagningen direkt efter det.

Jag vägrade åka in om inte mamma följde med. Så en plågsam färd med knivskarpahugg in i magen fram och tillbaka mellan Hindås och Rävlanda blev det innan vi åkte till akuten i Borås.

Jag kom in nästan grön i hudtonen och berättade vem jag var. Jag fick lägga mig ner och kom in på ett rum direkt. Där undersökte de livmodern och sedan tog de en massa prover och blododlingar på mig.

Blev sedan inlagda på gyn jag och Benjamin. Samma avdelning där min moster några månader tidigare hade lämnat detta livet. Konstigt nog kändes det inte obehagligt utan däremot så kändes det tryggt och som om jag hade någon som skyddade mig! Min kära gudmor fans vid min sida.

Fortsättning följer......

Då blev man heltidssjukskriven med ordination vila. Inte roligt! Mina känslor åker bergochdahlbana  upp och ner, upp och ner, ner och upp, upp och ner :P

Efter kontroll av livmodertappen ännu en gång, EKG då hon (läkaren) tyckte mitt hjärta slog oregelbundet, stick i fingret och blodtryckskontroll och några andra undersökningar så konstaterades det att jag helt enkelt inte klarar av vardagen som det är just nu.  Hon hade försklaringen - Att jag är sån här när jag är gravid och denna gången så har jag det ännu jobbigare än den förra då jag väntade Benjamin. Jag har tur att livmodern är så stark för allt dettajobbiga hade antagligen kanske satt i gång en förtidig förlossning hos en annan rätt så snart.

Vi får se hur allt går. Har problem med att bara vila hela dagarna... USCH för vila!!

Sitter hemma fängslad i min egen gravida kropp!!! överansträngd igen! Har fått strikta order om att vila från barnmorskan så jag klarar mig till läkartiden i morgon. Annars får jag åka in till sjukhuset igen och sitta där vill jag inte! Erik fick stanna hemma för att lämna B hos dagmamman och Lilla syster Hanna får hämta hem B vid 13 och passa tills Erik kommer hem igen från jobbet.

Ett smaskigt recept jag fått av syrran som inte går att sluta äta!!

1 st fläskfilé (Kan också ta kyckling eller något annat - vegetariskt kanske ?!)

1 msk röd currypasta (Ta efter smak då det lätt blir väldigt starkt!)

½ lime

1 cocos mjölk

citron gräs ( har gjort med citronmillis de senaste gångerna och det har funkat bra).

3 msk fisksås

Champinjoner (Gott att ha mycket i)

Bryn "köttet" och tillsätt sedan resterande ingredienser. Gott och enkelt.

Ja det var krävande att skriva ner om förlossningen. Nu tar jag en liten paus från skrivandet när det gäller den iaf. Ska skriva klart senare efter lunch om hur det gick för Benjamin mm ..

Min förlossningsberättelse och rättningar från journalen.Jag skriver här ner vad jag själv minns och lite av vad det finns för anteckningar från sjukhusets sida.

Kom in till förlossningen dagen innan min andra överburenhetskontroll skulle infinna sig. Orkade inte med denna graviditet längre! Var mycket stor, hade nästan gått upp 30 kg (53 - 79 kg) under graviditeten. I slutet samlade jag på mig massor av vätska i kroppen och var mycket trött och hade ont i lederna som svullnade i värmen.

Talade om för personalen på förlossningen att jag inte orkade med detta längre och jag var mycket ledsen under hela samtalet.

Jag fick genomgå en undersökning där de undersöker om livmodertappen är redo för en födsel. De sa att jag var "mogen". Jag fick beskedet om att vi var välkomna tillbaka till dem på morgonen dagen därefter för en igångsättning. Blev erbjuden sömntabletter för att jag skulle kunna sova ut ordentligt vilket jag inte ville ha.

Dagen därpå åkte jag och min man Erik och min mamma in till förlossningen för igångsättning! Först gjorde de lite undersökninga: yttre palpation - huvudläge, fixerad i bäckeningång. CTG normal, fosterljuden låg på 143 slag per minut och var normala, undersöning vaginalt - livmodertappen var 50% utplånad och var medium konsistens och jag var öppen 0,5 - 1,5 cm). Blev igångsatt med gel - Gel Minprostin som fungerade bra då jag slapp göra om det för värkarbetet satte igång rätt så fort.

• 2008-07-14 Kom in till förlossningen för igångsättningen kl. 08.30 och fick liknande mensvärk kl. 10.35
  
• 13.50 upplever sammandragningar (kopplar CTG fina hjärtljud).
• 15.05 Bm byte. Känner av sammandragningarna mer och mer, men de är hanterbara fortfarande. (CTG kopplas för ny bedömning).
• 15.45 sammandragningarna tar i allt mer i styrka och duration. Fortfarande öppnen 1,5 cm. Fortsatt induktion med amniotomi.
  
• 16.30 Fick komma till ett förlossningsrum - öppen 2 kan vidgas till 3 cm. Hinnorna är hela. Läkaren konstaktas och konstanterar samma sak. Fr ordenerat Syntocinondropp istället för att huvudet ska gå ner. hjärtljuden ser fina ut.
  
• Här i mellan någonstans fick jag syrgas som de tjatade till sig att jag skulle använda. Till sist så gick jag med på det. Jag ville från början ha en naturlig förlossning och hade därför fått ett förlossningsrum med badkar.
• 21.30 CTG utan anmärkning. Bebisens huvud har stått högt upp coh vart uppskutbart. kl.20.10 går vattnet spontant. Jag hade mycket täta värkar så det värkstimulerande droppet höjdes inte förren kl. 20.45 Blir undersökt av läkaren. Planeras en EDA - Ryggbedövning.
• Bm byte till barnmorskan som tatt hand om min moster som gick bort bara några månader tidigare. Precis som det var ödet eller Ann-Britt som sett till att hon skulle jobba just denna dagen jag var där.
• 22.00 Tappas på urin då jag inte längre klarar gå till toaletten.
• 22.01 Sammandragningar med 3 minuters intervaller, duration 45 sekunder. Höjer värkstimulerande droppet till det dubbla. Kontrolltappas på 200 ml urin. Livmodertappen är utplånad och jag är öppen 4 cm. Bebisens huvud är 2 cm ovanför spinae. Förberedd för EDA. Narkosläkaren meddelas och jag läggs i vänster sidoläge.
• 2008-07-15 kl. 00.40 Öppen 7 cm. Bebisens huvud är 1 cm ovanför spinae. God effekt av EDA (Edan hjälpte mycket och det var skönt att få slappna av en stund!! Och mamma och Erik kunde få lite vila också de som vart uppe i så många timmar). Kommer upp och sätter mig på en hink.
• 00.45 Sitter på hink - Härligt att kunna komma upp och kissa själv!! Började däremot känna av krystvärkar - Konstigt!
  
• 02.05 Ligger på höger sida i förlossningssängen. Läkare konstaktas angående CTG. Sammandragningar med 2-3 minuters intervall, duration 45 sek. Svårt att få bra värkregistrering.
• 02.35 Läkaren undersöker - livmodertappen utplånad och 10 cm öppen, en liten kant till höger. Bebisens huvud var nu vid spinae med en fostersvulst nedom ( = Vatskeansamlig under huden på bebisens skalle som uppstår efter att vattnet har gått. Ju större trycket vart på huvudet desto större blir svulsten. Man kan kolla vilken del av huvudet som kom ner genom förlossningsanalen genom att se vart svulsten på huvudet sitter. Svulsten brukar försvinna efter något dygn efter förlossningen). Beslut tas om laktat.
• 02.42 laktat
• OPERATIONSBERÄTTELSE!! Hotande fosterasfysi (=bebisen hotas av syrebrist). läkaren kan inte känna någon panna på bebisen när hon  känner efter. Föregående fosterdel palperas i kronbjudning med sutur i snedvidd och vertex vid spinae. Fostersvulst nedanför spinae. Värkarna är korta och ineffektiva. Värkarna stimuleras med Oxytocin infision. Hjärtfrekvens 100 - 160 slag/ minuten. Hjärtfrekvensvariabillitet är 5-25 slag/minuten. Stormar in personal -  Försök med sugklocka påbörjas kl. 02.54 Är tungt och utförs med yttre press, 2 dragningar. Stormar in fler personal. Försöken misslyckades och det slutade med att de körde iväg mig till operation för kjejsarsnitt med en gång. RÄDDA MIN BEBIS!!!! - Skriker jag minst hundra gången känns det som. Erik och mamma försvinner, vet inte vart de är alls och har iof ingen större tanke på det. Vill bara att mitt barn ska få leva!! Är sååå RÄDD! Skräcken griper tag i mig!! Tur att den snälla killen var med mig när jag sövdes, han gjorde mig lugnare.
  
• URAKUT SECTIO = urakutkjejsarsnitt el katastrofsnitt. - Blir nedsövd (narkos), normal mängd klart fostervatten, barnet ligger i huvudbjudning ovanför spinae och plockas upp med lätthet. Moderkakan lösses lätt och spontant. De sydde ihop och allt gick hyfsat bra med min kropp. Blödde 500 ml, fick infektionsprofylax * 1 och en gång senare + Inf.Flagyl + 1. De satte en KAD perop. Och det finns inga tecken på läckage när de undersöker detta. Sectio påbörjas kl. 03.10 och avslutas kl. 04.00.  
  

Mer kommer...

När jag väntade Benjamin hade jag det hyfsat bra i början:

• Morgon illamående fram till v.12 exakt. Lite roligt när man tänker tillbaka på att det liksom tvärstannade där.
• Lite yrsel då och då, men inget farligt.
• Otroligt trött! Kom hem efter jobbet och la mig i soffan framför tv:n och däckade senast kl.19.00 varje kväll.
• Gråten låg nära tillhands.

Så såg det ut på ett ungefär i början av graviditeten. Men omkring månad 5-6 började det bli allt mer besvärligt för mig.

• Alla hjärtansdag, 14 feb 2008 - Mina första bristningar. De är uppkomna av kärlek!!
• Yrseln tog över en stor del av mitt arbete. Fick gå tidigare från jobbet och ringa in mig sjuk flera gånger. Yrseln gick heller inte över i vila! Kan påpeka att bm inte sett någon tidigare med så bra värden som jag hade!!
• Sammandragningar som inte släppte vid vila. Det var dessa sammandragningar som blev min lott till sjukskrivningen. Sammandragningarna var ordentligt besvärliga!! Som tur var pga sjukskrivningen så lugnade de ner sig någonlunda och jag behövde inte få ett förtidigt fött barn. (growingpeople.se har mer fakta om någon är intresserad).
• Jag kunde inte röra på mig så mycket i slutet då där inte fans någon ork plus att jag var tvungen att ta det lugnt pga överstående. Jag började därför trippa upp på vikten.
• Dagarna gick och beräcknat förlossningsdatumet hamnade bakom oss. Tick tack tick tack oj vad vi väntade! Tillsist orkade jag inte mer - Jah var ENORM!! Nästan 30 kg hade jag gått upp och samlat på mig en hel del vätska, så benen liknade en elephants!! DEt gjorde ont i hela kroppen då lederna svullnade i värmen.
• Nu räkte det tyckte vi och åkte in till förlossningen i v.42+2 och krävde en igångsättning då bebisen inte ville komma ut av sig själv...

Dagen rullar på som den brukar en onsdag som den här.

• Lillen hos dagmamman
• Erik jobbar
• och här sitter jag och väntar på att tiden ska gå :P

Ska ta mig min 20 minuters promenad senare idag tänkte jag. Annars brukar jag promenera i 20 minuter runt villorna tis,ons,tors då jag lämnat Benjmain hos dagmamman.

Längtar efter att komma igång med träning sedan efter att bebisen kommit!! Då ska jag ha medlemskap på ett bra gym med barnpassning!!