Barnläkare och barnsjuksköterska tillkallades och var med under kjejsarsnittet för att ta emot bebisen  som kom med buller och brak fort som bare den skulle det gå.

Som tur var låg han ju ovanför spinae i bäckenet, så han var lätt att plocka upp ur min mage. Så här står det : pojke med asfyxi (syrebrist som fort kan leda till medvetslöshet eller döden) som succesivt blivit bättre. Fick ventileras i 2 minuter. Fick därefter spontan andning. Initiallt var han slapp och tagen. Fick näring genom naveln.

Bebisen på 3690 g och 52 cm fördes för observation till neoavdelningen där han ligger i några timmar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknar upp på postop och får reda på att jag fått en liten pojke som är pigg och mår bra. känner att spänningen och rädslan släpper och då börjar jag skaka i hela kroppen. Får lugnande för detta.

Erik och mamma kommer till mig och Erik ser så otroligt orolig ut. Han har ännu inte kunnat slappna av och vara glad för sin nyfödde son då han vart otroligt orolig för oss båda. Mamma är också orolig, men ngt lugnare då hon vet vad som sker runt omkring.

Jag får tillsist åka upp med ERik till neoavdelningen för att träffa vår lille son. När han kommer till oss har han sin lillamini tumme instoppad i munnen och är så otroligt vacker!!! Jag tar honom i min famn och det första jag säger är - Du ser då ut som en riktig liten Benjamin.Efter det orkar jag knappt hålla lillen i min famn även om jag ligger ner i en säng som de rullat upp mig i. Erik får ta över och vi blir inkörda till ett rum för läkarkontroll och prover av Benjamin. Där kan jag nästan inte hålla upp ögonen och jag minns att jag ber om ursäkt flera gånger för att jag inte orkar hålla mig vaken till läkaren.

Sedan får hela lilla familjen åka upp till BB, men Benjamin är ännu inte utskriver från neo.

På BB går det hyfsat bra. Erik tar hand om det mesta och jag ammar bara och ligger och sniffar på nybakt bebis.

Dags att komma upp ur sängen - AJJJJJ!!!!! Hela magen är upp och ner, slänger mig kring bm hals och kramar om hårt!! Smärta! Som tur var gick den värsta smärtan över sedan och jag klarade mig med de värktabletter jag fick. Tröttheten var däremot fortfarande irriterande nära i stort sätt hela tiden.

Svärmor fick komma upp till rummet och hälsa på. Var inte lätt att fixa in henne, men det gick.

Efter det kom mamma tillbaka med hela storfamiljen för att hälsa på lille Benjamin. Svärfar och hans tjej kikade också förbi. Jag blev nerkörd i rullstol till en annan våning där vi träffade dem.

Svärmor kom igen dagen efter och även några släktingar. Sedan rullade det på med lite besök ända tills vi blev utskrivna från neo och BB.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Dagen vi kom hem till Rävlanda igen var härlig till att börja med. Vi fick lite besök av mor och far och lillasyster Hanna. Natten var enormt påfrestande. Mjölken strömmade till i brösten och det var blött precis överallt. Fick ligga på handdukar i sängen. Hade svårt att ta mig upp ur sängen mm mm.

En del av storfamiljen kom förbi under dagen och hjälpte oss lite så jag och Erik skulle få sova en stund. Efter det började jag svettas något otrolit mycket. Kunde vrida ur min t-shirt som jag precis tagit på mig. Frågade mamma och syster om det skulle vara så här och jag fick svaret att det kunde det när amningen kom igång och så.

Men under kvällen blev det värre. Började känna stick och hugg i magen och tempen visade att jag hade nästan 39 graders feber. Ringde in till förlossningen som sa till oss att ringa akut in och åka in till akutmottagningen direkt efter det.

Jag vägrade åka in om inte mamma följde med. Så en plågsam färd med knivskarpahugg in i magen fram och tillbaka mellan Hindås och Rävlanda blev det innan vi åkte till akuten i Borås.

Jag kom in nästan grön i hudtonen och berättade vem jag var. Jag fick lägga mig ner och kom in på ett rum direkt. Där undersökte de livmodern och sedan tog de en massa prover och blododlingar på mig.

Blev sedan inlagda på gyn jag och Benjamin. Samma avdelning där min moster några månader tidigare hade lämnat detta livet. Konstigt nog kändes det inte obehagligt utan däremot så kändes det tryggt och som om jag hade någon som skyddade mig! Min kära gudmor fans vid min sida.

Fortsättning följer......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är i v.36 nu och känner mig allmänt höggravid. Konstigt värre :P ;)   Räcknar ner nu och kom på att det är max 6 veckor kvar tills vi sitter där med vår lilla dotter i famnen. Tiden går både fort och långsamt på en och samma gång.   Ngt som g...

Har ingen lust alls att blogga för tillfället. Återkommer då jag får lite mer ork ;) ...

Får skriva här i morgon då jag efter underbara nyheter, firande, fika och svåra förvärkar är alldeles slutkörd!! God natt världen ;)    ...

   Oj 84 besökare på bloggen bara idag! Snacka om rekord!! Här kommer ett litet recept som är egen påhittat igår för att fira detta: Renskavsgryta med ris, rårörda lingon och grönsallad Bryn renskav - vi hade 750 g = 3 packet (hittas...

Läkaranteckning -   Patienten har efter sina aurorasamtal bestämt sig för att hon kan tänka sig vaginal förlossning om den startar spontant före vecka 42+0. Hon vill inte bli inducerad (igångsatt) och jag erbjuder henne electivt sectio (planerat...