Idag är Benjamin hos sin måndagsdagmamma för första gången sedan i höstas. Erik sa att det gått jättebra vid avlämningen imorse. Det är klart det gick bra, det gör det alltid. Benjamin älskar att komma iväg lite.

Men mitt mammahjärta brister av längtan till denna lilla prins!!!! Det var ju meningen att denna tiden innan lillan kommer, så skulle jag och han ta igen den tid vi missat då jag pluggade till undersköterska. Eller iaf bara ha mamma och Benjamin tid för oss att hitta på roliga saker och bara mysa.

Nu sitter man här hemma ensam och kan inte göra allt för mycket då man blir överansträngd och får jobbiga smärtsamma sammandragningar. Tänk dig att man känner sig super pigg och vill göra massor, men när det väl kommer till kritan så klarar inte din kropp av att genomföra det.

Likheten mellan detta och den dröm jag drömmer ibland ( mest drömde jag den som liten) - Man försöker att springa men man kommer knappt framåt. Det är ngt som håller kroppen tillbaka men sinnet är redan långt framför kroppen.

Man vill så mycket men kan inte. Det är därför jag brukar säga att jag är fängslad i min egen kropp.

Men Benjamin har det toppen hos dagmamman. Han leker för fullt med hennes andra dagbarn som är i samma åldrar som han är. Jag pratade med henne för en stund sedan och kunde höra mitt lille pyre i bakgrunden, mammas hjärta!!

PANG!!!

I morgon smäller det! Eller vad man nu ska säga. Är ngt spänd över vad vi ska göra (jag och Erik). Vi ska till Auroramottagningen på Mölndalssjukhus och planera förlossningen som närmar sig med storm steg. Mycket känslor är det som spretter runt i kroppen för tillfället.

Jag vet att Erik vet precis hur han vill att det ska gå till under förlossningen. Han vill ha ett planerat kjejsarsnitt. Jag kan verkligen förstå honom i det då vi var med om såååååå mycket hemskheter under den förra då Benjamin föddes.

Jag själv funderar på det samma nu efter att jag övervägt en vaginal förlossning i flera månaders tid. Det är ju självfallet att man vill föda sitt barn den naturliga vägen, men är det bättre med ett snitt för lillans skull så lutar jag mer åt det hållet. Den lilla dockan ska inte få möta samma värld som hennes storebror fick göra de första minuterna av sitt liv. Det är därför detta beslut vad det än blir är så viktigt!!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi tillsammans med läkare och barnmorskan imorgon kan komma fram till den bästa förlossningsplanen för det lilla livets skull <3